hämtning

är att jag bor där, ja hos näcken, med bostadsadress, jag hoppas jag inte blir uppäten av den, trivelsfaktorn har varit noll, det är som om näcken äger makten och inte jag, och att jag aldrig frivilligt hade övergett mig till en adress, som jag själv aldrig hade velat vald, självklart är det säkert ett bra ställe, men man brukar att välja själv och sedan kan man välja in och ut vad en vill ha runt sig. Fast det är inte så länge sedan det inte fanns några rättigheter, och en blev plasserad, utan myndighet och enligt Astrid Lindgren så fick man ingen julmat, eller kunde inte tvätta sina kläder, man dog, i en långdragen pina. Därmed får en inte klaga när en har boende och kläder och mat och en inskriven rätt till att ha åsikter och uttrycka dem, egentligen finns friheten i att kunna lämna när man vill och till det man vill, eller i alla fall i illusionen av det. Men än så länge har näcken mig som inneboende. Att ni inte fattar vad jag menar?

Serni, det är inte mitt problem. Serni.

Det är inte en människorätt.

är det som läser detta, det har jag aldrig tänkt riktig över.

Detta är säkert också ganska pinsamt.

I all världen hittade jag på att skriva här för vem och hur och vad.

I all världen, någon större intresse kan den då inte ha, kan den?

Jag minns inte riktig  vad jag har skrivit, och ser ungefär aldrig tillbaka på det. Men det är ganska ego, är det inte?

Skrivandet är som livet, det rullar ständigt vidare.

Men hade det bidragit till att flera blir medvetna, så har den haft någon mening.

Meningen med livet, är väl att erbjuda livet vidare.

Var det inte?