är att jag bor där, ja hos näcken, med bostadsadress, jag hoppas jag inte blir uppäten av den, trivelsfaktorn har varit noll, det är som om näcken äger makten och inte jag, och att jag aldrig frivilligt hade övergett
mig till en adress, som jag själv aldrig hade velat vald, självklart är det säkert ett bra ställe, men man brukar att välja själv och sedan kan man välja in och ut vad en vill ha runt sig. Fast det är inte så
länge sedan det inte fanns några rättigheter, och en blev plasserad, utan myndighet och enligt Astrid Lindgren så fick man ingen julmat, eller kunde inte tvätta sina kläder, man dog, i en långdragen pina. Därmed får
en inte klaga när en har boende och kläder och mat och en inskriven rätt till att ha åsikter och uttrycka dem, egentligen finns friheten i att kunna lämna när man vill och till det man vill, eller i alla fall i illusionen av
det. Men än så länge har näcken mig som inneboende. Att ni inte fattar vad jag menar?
Serni, det är inte mitt problem. Serni.
Det är inte en människorätt.