empati och förnuft.
Punkt ett är att förstå lidande i orangutangens perspektiv, några fångar den.
Punkt två är att koppla till förnuftet, för i massutrotningen tid, står vi på
tur. En måste vara dum om en tror vi överlever utan de viktigaste arter i vårt ekosystem.
Jag måste medge att då jag var barn under Biafra-hungern och inte ville ha maten, så sa de vuxna, tänk på barnen
i Biafra, de får ingen mat, och sedan svarade man, men så skicka maten dit då! Empatin var borta, sedan man såg inte lidande.
Människan kommunicerar via berättelser, som man tror på eller inte, en människa
kan genomluras, tro att normalt är onormalt och de kan tro på SVTs djurfIlmar, där de fortfarande jagar varandra, fast i dag är de ungefär utrotade, filmerna är säkert ganska så gamla.
Vi tror, sedan någon
berättar att så är det och så är det inte, vi är beroende av varandras berättande, för att försöka förstå och hålla fast på verkligheten. Vi måste tro på flertalets berättelser
i stort, annars ramlar verkligheten ihop.
Den stora felet, är när folk använder avsaknaden av kunskap, till att sälja okunskapen med flit, bara för att sälja tidningar, till folk som inte vet, men har empati.
Det
finns vissa som är beroende av de historier som finns och så finns det dem som utnyttjar det.
Vad är värst? Och vad med dem som saknar antigen förnuft eller empati. Vad är det värsta?
Troligen är det allra
värsta att utnyttja det.
Apropå så mår jag jättedåligt av att jag inte har gjort något förnuftig i dag. Jag har en nittonpunktslista i min almanack och har typ bara gjort en halv punkt.
Vilken misslyckad
dag.