försöker påverka i klimat och naturfrågor, så blir subjekt och verb svåra att välje. Som du förorenar, ni förorenar, dom förorenar. Eller jag tycker du förorenar. Vi måste sluta, ni borde
sluta, sluta genast, dumskallar. Sluta förorena! Enligt retoriken, För att.. och där skall saklig argumentation, de använder inte subjekt. Sluta korkskallar, funkar inte? Eller offerrollen, ni hoppar på mig för att jag försvarar
mig själv och naturen?
Jag ser dig, någon ser dig, jag håller ett öga på dig, där ligger hoten. Ekopolisen tar dig 10 år fram i tid, och du döms. Du blir utrotad om 10 år för det du gjorde, och
svaret? Det blir du med. Jaha.
Samvetet? Då måste folk lyssna innåt, men vem bryr sig? Skuld och skam, vi lever i skamlöshetens ära. Ett litet tag. Om du inte är snäll så kommer tomten, vi lever i en så
överflöd att tomten häller säcken över barnen. Med teknik och plastprylar.
Vem är vi och vem är dom. Verb, vi måste, nej då, säger folk stumt, tystnad är härskarestrategi nummer ett.
Men språket kan aktivt för att få folk aktiva, föla skam och skuld, det skall man känna när man gör fel, samvete har också med en gräns att göra, där kriminalitet ligger på andra sidan. Gränserna
är faktan om miljö klimat och ansvar. Det är alldeles inte synd om dem som inte orkar bry sig. Att ta bort synas-synd-om. Att hålla gränsen fast, sedan den är fast.
Och formulera sig inkluderande, vi i Sverige vill ha
en rik och mångfaldig natur, vi vill inte ha föroreningar överallt.
Att det gäller alla länder?
Ja men en måste agera lokalt för att skydda lokalt och globalt.
Det lokala är ingen motsats, för
via lokal aktivitet skyddar man alla.
Att man kan ta tåget och säkert någon båt vidare, på vätgas? Eller? Det är inte någon motsats i att ta hand om sina närområden, och att bry sig om det som
sker i hela vida världen.