folken jag känner är utan ha-begären, de har något mera i sig som så, och det är dem som är mina förebilder. De är mera vackra nog i sig själva utan att gå i det sista skriet.
Folk som
hjälpar andra, stödjer andra, offrar någon ting för andra är så långt vackrare,
än dem som snålar på andra, och ganska enkelt inte bryr sig om vad de gör.
Det är så lite attraktivt
med folk som bara snålar på andra.
Det finns inget stort i det.
Det ser ganska fult ut på väldig nära håll.
Och det attraherar bara inga, och kanske inte henne häller.
Behovet av den meningslösa
självupptagenheten bruker försvinna i samma vävan.
Det kommer till att bli tråkigt med selfies, det är en hobby där en föstorar för sig själva,
de egna defekter.
Sedan få tycker de är
enbart vackra. Och det är det häller inte beundransvärt att tycka.