nicher, fack och fickor, och kryphål.
Välståndssamället har skapat så många nischer i samhället, där folk inte behöver se varandra, på varje nisch ger man varandra priser, och upprätthåller
dagens samhälle, som knäcker naturen. Det verkar som en sorts omöjlighet att påverka med kunskapen, inga behöver bry sig om vad som är sant eller inte. I Fata Morgana stridas även miljöröresen, skuggboxning kallas
det, där i sin lilla gemenskap knäpper de sina händer, och blir då förenade.
Jag hade tänkt att folk kunde skilja på vad som var vad, efter några år, så är jag inte så säker
på om folk verkligen vill rädda det hela, eller delta i sekterism, där några är bättre på att vänta på undergången än de andra, de knäpper händerna på rätt sätt.
Det
hela verkar lite 1984, eller vem som har den bästa böneboken.
Vi knäpper våra händer och ber en stille bön för jorden.
Några förstod inte att bara via en gemenskap kan vi rädda något som
helst.
Och salige sitter på sina bönemöten och förstår fortfarande inte att något var större än dem.
Det var en tid för allt, är det jag som har gått för länge och som måste
gå vidare för att hitta en mening eller redan gå under, före eventet.
Jag måste gå vidare, sedan det inte känns så bra.
Fata Morgana kommer till att rasa i fall inte alla gör samma sak.
Och
jag kan se på att folk gör något som driver framåt, allt det andre behöver jag inte se på.
Ofta har frustrationen nästan fråtad mig i sönder, tänk om den blev till en kraft utåt. Bang, Bang,
Bang!
Och sedan inrordnade sig alla fint i lädet. Det blev till en rad och inte en labyrint i en konstruktion