går åt två håll, stödet lika så.
Något måste ha gått riktig snätt då jag växte upp, för kraven är så förskjutna, så jag skall visa vänskap, men
var blev det nu av stödet för det jag står för? Stödet år mitt håll? Vänskap och bekräftelse åt mitt håll? Var var nu alla som tycker att jag är en vän? Som försvarar mig? Flera har
utpekat mig som vän, men var är JAG i det hela, vänligheten till mig, okey några få är det, i Sverige, Norge och Danmark, det är några få kvar i alla mina skandinaviska länder, som jag har bott i, fem av
dem är inte på facebook, och fem är, det ser lite lite gläst ut. Det blir ungefär som Agatha Christies bok om de 10 på ön, eller tretton till bords, där en och en och en föll ifrån, men det som är den
hårda kärnan, kanske stannat där, och då är vi över i en annan berättelse.
Kankse till och med i de tre musktörer, där led-orden var, en för alla och alla för en.
Livet har som tur olika
berättelser.
Några är fina alldeles på riktig.
Ganska troligen.