en stod upp för något, dess flera motgånger.
Självklart säkert?
Nu orkar jag inte mera ett tag, hur i all världen hanterar jag det jag tycker jag ansvarar för.
Hur i all värdlen balanserar
man igenom, alla jag känner flyger hit och dit, mina åsikter och värderingar och den jag är och det jag har, var liksom bara noll värd i tiden.
Om nu tiden är mallen för allting, så vore det bra att inte visa
upp sig i sina dåliga tider.
Det känns inte som är min tid, klockan går i revers och jag sitter parkerad alledeles fel.
Jag orkar inte på det just nu, som går åt.
Går åt och går
åt och går åt.
Som en klocka som kommer för att gå åt gå åt gå åt gå åt.
Sukk, jag får backa för tiden ett tag.
Ba cka ba cka ba cka ba cka
säger
tiden