Eller är bara som en uppelvese, jag upplever mig sitta imellan askan och älden, tyvärr är askan glödande, upplevelsen är förstärkt, sedan det baseras på erfarenheter.
Men vem vill upplevas vara aksan
och älden i relationer? Okey det var inga bra relationer, för om jag upplever att sitta melllan askan och älden fortfarande, så är det en lång upplevese.
Det måste bara upphöra, en behöver väl inte
grillas om en får vertkygen till att lämna upplevesen.
Upplevesen är väldig gammal, men finns kvar i upplevesen att det bränner.
Andledningen till mitt djupa miljöengagemang var att det startat så tidlig,
så länge jag minns, det blir en del av min upplevese av hela världen, den sitter i ryggmärgen också.
Jag upplevever naturen nära. Och engagemangen är en del i mig.
Gamla upplevser som bränner, skall en
försöka få ordning på, och använda nya upplevelser för att få upplevesen av älden och aksan längre bort från synfältet,
Fast det är en upplevese så svider det som ett bransdår,
ett riktig ett, eller det svider långt mera fatkisk, fast det ena var baserad på upplevese, medan det andra är rejellt.
Troligen är det trots allt mina uppleveser, och jag upplever skillnaden när de gamla uppleveserna upphör.
Fast självklart hade det varit bättre om någon tog ansvar för älden och någon andra tog ansvar för askan, så vore jag skyddad från upplevelserna
Askan och älden, pest eller kolera, det betyder
att båda valen uppleves helt ohållbara.
Så borde ju jag släppa uppleva det.