Jag blev jätterörd då Greta, gjorde sin entré på skärmen, jag är nog den enda personen som både gråter av Greta och av psalmer, innuti, jag har ett enormt hjärta, det är nog större än
hjärnan. Då jag gick på gymnasiet, föll jag för dessa orden, det är nog en riktig hjärna som kom på de, att livet är en tragedi för de som känner, och en komedi för den som tänker, om jag
gör både och hur blir det då, jag vet inte, men de folken som gillar mig är de med hjärtan, av och till vill de inte medge att de har hjärtan, och gömmer de i skåpet, men det är där möten sker, i mitt
liv. Jag älskar folk med fina hjärtan, de kan ungefär se ut hur som helst, bara de har hela hjärtan. Och hjärtelag. Nu har jag mött flera som jag har givit bloggen, och inga av dem läser den, jaha, är det bara inga som
läser den? Då är det säkert terrormyndighetene om man skriver orden terror-myndighet, då får man en publik genast. Vem läser detta, de utan hjärtan, ja det vore trist, för då får de inget utbyte av
det, terrormyndigheten, ja då får de mycket att läsa. Jag måste alltid ta mig samman så att jag inte visar att jag blir rörd, det är inte med i skriptet, och när jag har tagit mig sammans i så många år,
så skruvs hela scenen om till komik, jag satt på t-baman med le miserable, det är enormt många utslagna i dag, jag blir helt förtvivlad över det, men i dag kom en mor och son in med det samma syndromet, blinda och precis de
samma dragen på syndromet, plötsligt vände det helt på sig i huvudet, och jag såg mig filmen Old dogs, hade jag inte varit så behärskad som jag är, så hadde jag hamnat i kramp på golvet av skratt, det
vore helt olämpligt, så därför måste jag vara behärskad alltid, tänk om folk såg det hela?
Jag har bestämt mig för att låna Marx och läsa, jag måste kunna självhävda, så
de inte tror att de förstår något bättre än jag.
Jag äger ett dilemma, för att fast jag möter de med hjärtelag, så måste jag alltid förstå bäst, jag vet inte varför till
slut. Det finns inte någon öppenbar logik i det.
Troligen är det för att hjärtat står så lågt i kurs, det räknas som ett förståndshandikap i dag, och säkert då jag växte upp,
ett hjärta behöver aldrig vara först i kön, ett hjärta ser andra. För dem som är enbart intellektuella, så är det säkert som att ha en svampsjukdom, i intellektuell teori, så ville det ha räknas
som åkomma, utan hänsynstagande till. Marx förespråkar en rent materialistisk teori, som jag har förstått, det vore nu lite intressant att förstå hur han tänker. Det är nog en vanlig ingång till att
förstå världen, för på något sätt är man blind till man får ett övergripande sätt att tolka världen på. Empati är nog en dimension som är utesluten från intellektuell teori,
eller all ideologisk teori, sannorligen. Det börjar likna för altruismen, som många känner skräck för. Det är en dimension som inte handlar om att själhävda eller vara bäst, den är förlöjligad
i mångas pennor, men opphöjd bland stora stora författare som Viktor Hugo i Le Misserable.
Utifrån sin personlighet är man nog helt beroende av att hamna i rätt miljö.
Det blir bara ett måste I de nära
relationer.