är det från farssidan den lite högkänsliga och abstrakta sidan finns, det är musiker, konstnärer, arkitekt och även teoretiker, nackdelen är att de är så introverta, flera karriärer har stannat
upp på grund av det, de är urusla på att försvara sig, så var även far, och lever i en annan sfär.
Morsidan är mera bullriga och skrattar högljudda, men många av dem är snälla, som min
moster och kanske båda mina mostrar. Gunvor som dog, var expert på platta skämt, och jag älskar henne och har försökt kopiera alla hennes dåliga skämt. De var så IQ-befriade, att man kunde av skratta sig till
döds av dem.
Jag tyckte mycket om henne och hennes skämt.
Jag verkar tycka om folk och hjälper dem gärna, även sista tiden de lever, jag känner mig inte för viktig till det, och gillar vara nära folk, jag
tycker inte det farlig, jag tycker mycket om folk utan fasad, när de är som ärligast, tycker jag mest om dem, då skapas de aller starkaste banden.
Det är lite hopplöst på något sätt, men är säkert
personlighetsdrag. Det att inte gilla folks fasader, är som allt annat, en genetisk variant. Jag behöver nog inte folk som skall visa upp sig, där de bara är den de är, så visar de bara vem de är, och stort sätt är
inte det farlig alls.
De aller flesta är inte farliga, inte jag häller, och det ser man best utan någon fasad på.
Den sista skavanken är att jag tycker mycket om att reta de jag gillar, men troligen är jag lättretlig,
om någon ifrågasätter mina värden, blir jag röd i toppen, går upp till höga G, svettas och börjar dra fram svärd och sköld och fotformsko, ja just, jag är jättedålig på att bråka.
Det behövs hårdare nerver för att bråka i möten.
Det allra tråkigaste är, att jag inte är osnäll.