personlighet.
Jag är ju teoritisk och tänker abstrakt, jag har enormt behov av att använda den sidan, den är ju introtrevert, och har inte blivit uppskattad.
Jag utrycker mig inte på detta sättet, då
hade jag dött av allt det tråkiga jag tänker. Det är ju mitt, medan det jag delar med andra är gemensamt.
En annan sida som är framträdande är den kreativa, jag älskar att utrycka mig på olika kreativa
sätt. Jag har inte behov för att stå i centrum, och det har inte blivit uppskattad.
Sedan är jag social och extremt hjälpsam, jag älskar folk och att hjälpa dem, den förmågan är nollad i dagens samhälle,
Attendo betalar folk utan empati 14000 per månad inom omsorgsyrken, den egenskapen har inte uppskattas.
Jag är beroende av rörelser, springa balansera, hoppa klättra osv osv, det var då jag jag paus från träningen
att armen gick. Den förmågan är neutral, andra struntar i om jag gör det eller inte.
Och en arbetsam fingerferdig och praktisk förmåga. Men jag tröttnar fort.
Om bara en sida får plats, så börjar
hela jag att havarera, det är helheten som när den inte utrycker sig börjar havarera.
Jag behöver inte så mycken ny teori, nu kan jag utrycka det jag bär på, serviceminded, ja det kan man vara lite hur som helst,
träning måste jag börja på, och under många blev hela världen bara praktisk och öde. Den behöver inte stor plats alls.
Om man inte blir gillat för den man är, så hamnar man där jag har
varit, som en åskådare till livet, att vara serviceorienterad och teoretisk, är något som många inte uppskattar, och till sammans måste dessa skava? Det är ju så jag fungerar, måste man vara högferdig
för den ena sidan och småferdig för den andra?
Om det är mina förmågor så behöver de plats i mitt liv.
De flesta behöver ju inte teori över sitt eget liv, och måtte försvara den
man är.
Att detta är ett privat dåligt CV, de förmågorna frågas inte efter, och presenteras därför inte häller.
På Cvet: Alltför hjälpsam och allt för egen och tänkande.
Eller hallå, jag är Berger, och jag är matador, men det blir ju mera som en sångtext.