eller PS.
om man går utifrån hypotesen eller tesen, jag vet bäst, var landar man då?
Antagligen byggde jag upp min identitet med att alltid förstå, sedan bara inga förklarade, och det handlade om
överlevelse. Och vad händer då? Är hypotesen hållbar, eller är det bara jag som behöver den. Kunskap skulle en tro bar upp allting, men det har jag förstått kan havarera fullständig, en gedigen intern kunskap,
som andra struntar i, sedan de tycker om sina egna åsikter och gillar inte andra besserwissers.
Om jag vore den som visste allt, så kan man tänke att man måste möte muren i vissa miljön, vem giller någon som tycker
bättre än retoriken, politiken och matematiken? Se det sista går det inte att tycka bättre än, ser ni.
Ergo cognito sum, eller vad du nu hette. Det är säkert irriterande med någon som alltid vet best,
men det genstår att se om det stämmer. Att möta någon i argumentation, i hållbar argumentation? Jag börjar känna på livets allvar och svetten som vargen 13 mil bort fångar upp.
Vore allt rent spel, så
hade jag möjligen fått en premie, eller inte.