allt för svårt för mig, jag har stått i det siden jag var liten, oförståndigt försökt att lösa upp i, och lösa problemen, utan svärd sköld och slag-skor, däremot så har det satt
sig i kroppen, där inte logiken inte längre räcker till problemen, jag har varit stark, sedan jag aldrig har frånvikit min uppfatnning, mina ställningstaganden, jag har också försvarat det jag står för, lika
standhaftigt alltid, utan kunskap om ett fenomen som är oangripligt och finns inåt och utåt och för alltid bakåt och framåt i historian, jag kan ju inte lösa ett problem eller fenomen, som har följt människan
alltid och alltid vill vara en del av människan. Jag har inte förstått vad jag har med att göra, det går att kapa ett huvud, innan de nya nio nya växer ut med tyngd, jag ensam har försökt att försvara dem trollen
äter upp. Det blir omöjligt, men först nu kan jag förstå det. Ångest på ångest har jag i kroppen, efter att ha varit fot-soldat, befäl och strateg, fast en dålig strateg, då jag inte visste vad jag
kämpade emot, eller fösvarade. Det är ju den eviga kampen, där fenomenet inte kan förgöras, bara belysas och sedan försöka rättas till med långsamma medel.
Jag har inte föstått fenomenet,
och inte min egen roll, och det huvudet inte kan ta, sitter i kroppen. Att försvara och gå emot, något som inte bor i en person, men i flera, det kan nu verka som mission impossible, men kunskapen kan ingen ta ifrån mig, och med att
aldrig frånvika sitt utgångspunkt, har jag verkligen fått kunskapen in i hela mig och i hela kroppen och under huden och i allt mitt väsen.
Jag är i grunden ingen rädd person, har jag förstått.
Men
det är ju upp till andra att värdera min kompetens, jag driver ju inte världen ensam precis, eller bolaget: Bara Ingas AB. Det hade varit högfärdigt eller hur, gottfolket?