jag går runt ett svart hål eller tomt rom, och det krävs att jag dokumenterar det som hände i det svarta hålet, eller det tomma rommet. Det är inte min mor som sitter där, den kraften hade hon inte, fast hon också
är stark i sin sjukdom, eller så jag menar att det är så.
Jag är fortfarande glad i min mor, så något som har varit bra har vi kvar, trots allt som har varit. Men i det svarta hålet, som finns ett dragsug,
som kommer till att tillintetgöra mig, samtidig: Om jag nu inte kan dokumentera, är det som de stjulna dokumneten, inte längre möjligt att säga: Så var det.
I tom-rummet, är mycket av minnerna helt borta, det är
som svarta minnen, och åren runt är borta, människor har blivit borta, utraderat ur minnet, sedan minnet försöker att radera allt runt händelserna. Händelserna? var de flera. Det finns inga ekon i de tumma rummen, igen genklang,
men sen-minnen har jag och om en börjar solla i dem, så kanske de ger någon mening.
I framtiden, som jag trodde blev borta, så måste jag, som miljörörelsen säger (Vi MÅSTE säger de, och inga lyssnar)
bara omge mig med pålitliga folk, jag har inte råd med flera dåliga relationer, opålitliga folk, falska folk, folk som har annat i sig än man tror. Att de är dåliga folk? Nej egentligen tror jag fortfarande inte det,
det finns några för alla, men för mig passar det bara inte. Jag har verkligen en sårbar sida.
Det är inget att skylta med, mem sedan har nog alla sina sårbara sidor, och där behöver inga att klanka, jag sårar
också folk, sedan jag inte är så smart på de områden, jag lekar med deras namn, jag retar dem, och tror själv att detta var roligt. Ungefär ett år efteråt, förstår jag att detta inte var så
bra, jag kan läsa av folks reaktioner. Och ett år efter går det in, hur lite bra det jag sa egentligen var.
Andra har ju också sina sidor som de inte visar öppet, för att om någon skulle använda sig av det.
Klockan 12 på söndag är det samling för Amazonas på Odenplan, att försöka tillintetgöra andra, skogar, och hela ekosystem, ja jorden är också ett, så förstör man allt.
Det mest
primitiva i en männsika, är att vilja förstöra det mest sårbara.
Men den drivkraften är som en boomerang.