pedagogik.
Gillar man musik så gillar man allt. Sedan jag gillar ord, så blir det musik med ord, eller ord med musik. Sedan min mor gick i kyrkan, gjorde jag det med och har druckit mycken kyrksaft. I grundskolan lärde vi in
psalmer och jag sjöng i skolkören, som sjöng i den lokala kyrkan inte långt ifrån där min far ligger begraven. Planen är att skaffa den norska psalmboken, och hur gör man det? Går in på den norska sjömanskyrkan
och lånar med sig ett par exemplar? Att man inte får stjäla psalmböcker, men det vet man ju inte före efter, eller hur? Ska vi göra det så, eller går det att fråga snällt? Det första går snabbast.
Hela barndommen sjäng jag ur boken, som är av mycket bättre kvalité än den svenska. Den svenska verkar vara ganska postmodernistisk, allt är borta förutom, ja det är liksom bara bokens egenvikt som finns kvar. Nu går
jag hos sångpedagog, och det är dags att se närmare på de norska kulturskatterna. Allt klinger liksom vackrare i Norge, landskapet är inte så platt där och alla bergen runt omkring gör att det klinger så vackert
mellan alla bergen.
Psalmboken har hamnat i mellan de mera värdsliga och de som tillhör det som jag upplevde som olika sekter i Norge, men i sig själv är musiken vacker. Och den tillhör bara inga.