tar mina nacksidor över, att vilja mätta alla fåglar och att inte smida medan järnet är varmt, och att försöka vara Kairos ca tre månader för sent.
Jag känner mig helt ur fas. Jag är inte
nöjd, springer efter tåget, som nu är ca 3000 mil före mig, och i tillägg är jag osnygg, och genomsvettig, och hinner jag inte i kapp tåget, dör jag ensam och på graven står det: här vilar bara inga.
Hon kom och gick bara spårlöst.