det står alltid ett tåg, utan egentlig info, nästan två timmar för sent gick det, och med ett annnat mottot, ni får informationen om ni hinner.
Trovärdighet, punktlighet, och också gamla farbröder
ska hinna.
Jag har alltid tagit tåget, förstaprio, från lokalt till regionalt till Europa, resten tog jag inte tåget till, och då har jag upplevd det som nu kommer att bli omöjlig troligen i framtiden, i Asia, Amerika
och utanför Australien, med familjen, och till Afrika innan jag bildade familj. Lyxigt ja, vi var i Vietnam i 2011, den sista stora familjeresan, tror jag. Fast vi åkte på ett uppdrag men njöt som turister. The best is yet to come? Vissa
saker var bra nog, och denna resan var, fast vi såg djur vanvårdas enligt turistkonceptet, och döttrarna fick upp ögonen för detta, och är minst lika empatiska som jag, de kanske även reagerade före mig.