eller bara ett bombhot, ja det senaste var det, lite över halvvägs i provet måtte vi evakuera ut av campusområdet, och hamnade i ängen, som fåret Shaun eller oxen Ferdinand. Jag kände mig passe eller lagom dum,
och sedan det inte gick min väg, så skämdes jag, och kände det som om jag gick runt med en skylt där det stod Dum.
De dagarna som inte funkar, det var i morse, så känner jag mig trängd, och som en Canis lupus,
klar till att gå i strupen på dom, innan de hinner ta min, det rimmar inte alls, folkkär och vänlig som jag egentligen är.
Storm i ett vattenglas, ja visst, och jag agerar inte som Zorro eller den ensamma ryttare, jag blir
hemskt nervös, det måste jag ha efter morssidan, och agerar mera som en höna, jag tappar huvudet, som har 20 fokus i stället för ett, jag ser situationen utanifrån och innanifrån samtidigt.
Det har inte gått
min väg de senaste åren, allt jag tar i blir till gråsten.
Jag motiveras av att det går vägen, men jag har stora problem med att hålla ting i minnet, jag saknar stöd i läromiljön, och jag får dåligt
självförtroende. Det blir minus minus minus, bli inte det noll?
Och jag blir en nolla? Eller var det så att det minsta skall bli det största.
Det är bara att noll är noll, det kan inte bli större, det är
typ bara inga ting, är det inte?
Prestationer, der är definitivt inte tiden för prestationer, det är en triggare, där jag börjar känna mig trängd och obekväm innan, om jag tror jag blir av med livet om jag
inte presterar, måste inse at just nu blir jag av med det, om jag försöker.
Eller? Jag dras vidare av det, och är inte någon som gillar att stå på ängen och beta för alltid. Intill sista tugget.
Det var ju meningen att jag skulle bidra till artsskydd och bevarande av artmångfalden, i all världen kan jag det om jag fastnar i flaskhalsarna?
Suck, jag tar med mig skylten: Dum och fortsätter färden vidare.
Bombhot, det
var en typ som hade visat upp en bild med automatgevär.
Det är många sätt på att bli någon på.
Jag skulle önskat att personen valde ett annat sätt.
Han kunne säkert ha blivit
till någon oavsett, utan att agera på det sättet, ingen är så obegåvade, att de måste bli till någon med att hota.
Det blir också till stormar i vattenglas.
Och inte bara i eget vattenglas.