Samröra och kameraderi, som blir tydliga i studentmiljön, där särskilt unge män är duktiga på det, de som vill uppåt och har en sparringpartner. De blir lätt snåla och lite inkluderande. Man är
bara beroende av välviljan, det sitter så många proppar i olika system, som om de vill, kan förstöra det hela, i vissa studentmiljön hade jag inte en chans, och kan även känna det i andra karriärmiljön, jag
matchar inte på grund av ålder, att jag är jag och att jag inte blir flexibel nog. Välvilja och kompisar behöver man om en skall uppåt, sedan det står många som vill ha en neråt, men det är hårfin
gräns, till när det blir inte så bra, har du inte allierade, så kan de alla svika dig för en toblerone, men det är också lätt att bilda olika proppar, där en själv blir ful, och slår neråt, eller
bortåt, ellef uppåt och knep och knåp blir medel, samröra mellan politik och näringsliv, blir inte särskilt renhårigt, att ge bort lillfingret och sedan tog de handen. Välvilja? Jag har levt mycket själv efter
egna lagar, om jag vill uppåt så måste jag få välviljan eller kunna spela och spela ut eller kanske charma mig uppåt. Kan man nå upp med att bara vara stark och hederlig?
Ja det vet säkert
den ärade läsare bättre än jag.
Men vi ville alla ha haft det lite bättre då.
Går det att bevara sin egen kärna i en miljö där det ohederliga har förtur?
Som att rätt och slätt
att bara lura sina egna väljare?
För att själva komma fram och upp?
Nu låter vi publiken tänka själva här.
Och sedan väntar webblådan, och en dag i bushen.