sa det i natt, min momors 70 årsdag, jag var 8,5 år då, aha, men det går inte att komma med tomma spekulationer, det är på tiden att fråga, i så fall var alla onda ting tre också, barndommen min är
inte sammanhangande, det före och efter, hela tiden undervägs, att växa upp i en familj som inte fungerade, kan vara så. Den fungerade inte, för att då måste man klara föräldrarollen sin, den kräver ärlighet,
och skicklighet, och viljan till att be om ursäkt, precis som miljöproblemen egentligen kräver kompetenta och ansvarstagande och faktaorineterade folk, så hade även jag behövd det, då jag växte upp, och egentligen
i hela fortsättningen av mitt liv. Det går inte att kompensera riktig, för allt och alla som inte fanns där eller inte finns.
Det går inte att kompensera för andras försummelse. Nu, då, efter eller senare.
Det är inte bara så att jag inte minns, det är mera så att minnerna är sönderklippade.