Hallå är det här jag bor, tänker jag lika överraskad varje gång. Hjärnan vill inte ta in och lagra ny information. Skolgång blir inte lika lätt. Efter två år så förvånas jag
like mycket varje gång, jaha så det är här jag bor? Man kunde tro man var dement. Jasså det är jag som bor här? Varje gång är som att se det lite på nytt, de gångarna jag uppmärksammar det.
Hallå, jaha det är jag som bor här.
Det bränner i Portugal, och världen har inte råd för mycket av min eller eller allas självupptagenhet.
För ”rädd dina barn, Europa bränner”
enligt A Øverland. Men alarmen är utvidgat till att ”världen bränner” och vem kan vara självupptagna då?
Jag har ju döttrar jag älskar och andra och annat jag sätter jättehögt, och
som jag vill rädda.