vi får vara glad för att människorna inte kan designa sina barn, bortsett från val av partner så klart. Barnen kanske såg ut som pudlar, kamphundar, eller en kombo. Eller som nallar eller kinesiska nakenhundar med udda
frisyrar.
Vissa föräldrar har svårt med att acceptera barnet om det är väldig annorlunda än dem, och försöker ofta tvinga barnet i sin form, i stället för att föratå att barnet är sitt
eget, och livsviktiga band mellan föräldrar och barn kan bli borta.
I blant om jag slumrar på soffan kommer det tillbaka det ifrån förut, jag har trauman också utanför själva familjen, men det centrala är
ju hur den nära omgivningen hanterar det, varje trauma är som att få skjuten sönder sin självbild, det är en otrolig osynlig utplåning och på något sätt försvinner man, om ingen runt en tar tag i det.
Den naturliga sömnen förstörs också, och jag har haft jättesvårt med en rita en tidslinja, det blir som att ropa i skogen efter svar. Det är förvånande att så få av de nära, familie slekt och
vänner engagerade sig, men med åren så fattar en hur lite empati och engagemang som finns i världen, Det är bara att se på miljöproblemen, hur lågt engamangen mot utrotningen är, empatin som en längtar
efter resten av sitt liv, är nog the missing link, och till slut får en inse att folk som räcker ut en hand är obefintliga här i välden, de sträcker den ut en liten bit om de orkar, det är alltså lättare
att låta någon eller något gå under på nära håll. När det gäller detta så kan man alltså inte förvänta mera än det som finns, men hårt är det, jättehårt, och
det får en till välja att sträcka sin hand lite längre själv, sedan en utstrakt hand kan vara hela skillnad på liv och död.
Empatin är nog den faktor som människan har för lite av totalt, och
när egoismen inte funkar längre som drivkraft, havarerar det hela, för att människan totalt inte har utväcklat empati nog till att rädda stumparna. Empati är ett svårt ord, är det medkänsla eller är det
något mera?
Ja självklart är det viktig hur vi organiserar samhället, för när det blir för lite av något så är det även ett symptom på ett större fel.
Jag får poengtera
igen att detta är inte min hobby, och det är tillstånd jag har inte varit i förut, i två år har jag fått brottas med gamla problem, sedan ett nytt, satte igång de gamla. Det handlar om en återhämtningstid,
som också beror lite på omgivningen.
Det vill säga att alla problem är inte egenföretag.