jag var nog dömd till att misslyckas, så länge jag var tyst, så säger en inget olämpligt, men då munlåsen blev rostig, som kom orden ut, och det kan ju se ut lite som helst, jätteklanten, hålla!
vilken fin röd mössa du har! (Jag ser dåligt) då det bara var en solbränd skalle jag såg, och råkade säga precis det jag såg. Okej kanske jag överdriver lite, men egentligen väldig lite. Jag har ett
gott humör, men i vissa begravningar passade det inte sig.
Det har också hängd orimliga förväntningar på mig, som vore jag solguden Ra, och det serni, det var jag inte. Jag var inte en gång gudalig. Gullig? Det
beror verkligen på. Frihet måste vara att inte behöva leva upp till andras uppskruvade förväntningar.