blommar i natt, jag ska se om jag får en bild här innan jag lägger mig.
Det är otorolig kraft i naturen, en livsvilja, som söker ljuset för att få blomma.
Ingen konst och inget mänskligt kan ersätta
denna naturliga konsten.
Och vi behöver inte alls äga allt, fast det är ett behov hos vissa.
Livet är nog inte full balans, men om jag började odla att flera gillar det jag delar på facebook, kunde jag ända
mitt liv där, då jag inte hade tid till att se på de andras. Man ger ju avkall på något i fall man böjar göra något annat.
Livet är inte nog inte så spännande i sig själv, som jag
trodde som barn, om en inte uppmärksammar det som händer och försöker göra mera utav det som är. Detta eviga kärlek-snacket och att det är meningen med livet, är det det? Övergår inte också till
vardag, det är väl ingen kronisk höjdare?
Handlar det inte nästan bara om att få almanckan till att fungera, eller finns det människor som faktisk klarar att göra det till något mera med?
I så fall
så har de nog hittat ett recept på ett bättre liv, troligtvis.
Och då kan man nog säkert hitta en ännu större mening med livet.