hämtning

bara i benen, det sprider sig ut armarna och vidare upp, och jag får problem med att svälja. Nu har jag snart haft två hela år att studera fenomenet på. Roligt är det inte precis, men jag försöker stoppa in logik på vägen. Det känns som om högre och vänster del av kroppen inte samarbetar. Det känns som om det är en gammal huvudskada i högre del av huvudet, och hela högre armen drar sig i spänning. Jag har en grav intolerans för viss mat, halloumi och tofu får jag inte ned, utan att jag får starka kräk-känslor och jag undrar på vilket äckel av proteiner de har stoppat in i den massan? Äsj, mat är det inte i alla fall.

Det hörs långt mera dramatisk ut än det är troligtvis, sedan jag kan konversera parallellt, dvs att det stort sett aldrig tar över styrningen. Det var väl några månader hösten 2017, då jag verkligen låg risligt till. Och jag har inga konkreta upplevelser att visa till, men jag har splittrade minnen som kanske berättar för mycket redan. 

Alla vill ha haft en anständig barndom, en plättfri uppväxt, häll och lycka på ferden, men vem sa att just DU kom til världen, för att få det?

Vi har alla något vi dressar runt med, det är ungefär omöjligt att värdera den ballasten.

| Svar

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!