till Josefine. Efter en fin dag tillsammans Greta och co, där tröttheten siger på och omsluter mig på vägen hem, där jag sitter nära en alkoholiker som folk visar öppet förakt för, plinger en av de
tristaste sångerna in på en frekvens, då det oftast finns en sång där uppe. Någon till glädje och någon till tröst, men några är bara ren höst, eller tristesse.
Då brukar jag ha
blivit ritkig trött.