Jag har svårt med att fråga folk, något av det värsta jag vet är ”ingen ting” till svar,
och det ger ett enormt stresspåslag och spekulationer,
jag har bestämd mig för att uthärda
och bara känna på det.
I grunnen betyder det bara att en inte blir prioriterat först just då.
Det hamnar enkelt i kategorin triggers, och som privat angelägenhet.
Som uppvuxen i familjen Annorlunda så har
aldri ignorerat någon med flit i ett helt liv,
utan att det känns för jobbigt.
Så att ha möjlighet till att lära nytt oavsett ålder, är nog det bästa med livets gång.
En vacker dag
kan allting ha blivit till tillräckligt.
Precis som jag är.