för mycken ensamhet nu till att ta den helt personligen, den ligger alltid och vakar under ytan. Jag eller vi har besökt en dam som har varit aktiv i hela sitt liv, men då hon fick stroke så blev hon alldeles själv, och hon
sitter och inväntar barnen och kollegorna, som aldrig kommer, enligt damen. Och när de kommer så beklagar hon att de är där så sällan, och sedan de upplever det som missnöjdhet, så kommer lika gott bara ännu
mera sällsynt. Om en har folk runt sig så blir en less på dem, och tar de förgivna och en orkar inte på de gamla och sjuka, och sedan när en omsider blir gammal och sjuk och ensam, så sitter en och väntar och väntar
och väntar, och tar det djupt personligen. Medan när en är i farten, så är de ensamma och sjuka ganska tråkiga, till man är där själv.
Detta är en cirkel, men utan genererad erfarenhet i sig.