glatt börjat att lämna temat fientligheten, och måste dra mig själv tillbaka till det lite obehagliga temat. Vi tar Trumpen som exempel och även stödet han får och därmed förstår att det kan ligga
latent i människans natur att vilja skapa fiendebilder av vi och dom. Det är en väg till makt, och finns i klansystemer, familjefejder, förtryck, som vendetta, evig hat och i konflikter som jag växte upp med: IRA, palestinier och judar,
kvinnohat, där en tar bort dem från gatubilden, med uniform klädsel. Ett försök att ta bort hela kulturer som i Tibet och odla detta förtryck genom generationer. Det funkar sedan hatet är tillfredställande, ger en känsla
av makt och målar en upp en fiendebild, så en kan även få sympatin och folk på sin sida. En kan utplåna en människa, människor och hela kulturer på det sättet. Och vi blir aldrig av med det, sedan det
är mycket att vinna på denna innebygda strategin. Det ligger latent och är ett medel, eller det skyr ingen medel för att få det som den vill. Hur i all världen gör en åt detta fenomenet, som bor mitt i bland oss,
ligger latent och kan gå i gång på ny och på ny. Men sedan vi har vi annat i oss, en känsla av rättvisa, sympati eller medkänslan, och ett behov av fred och frihet. Motkrafter möjligen. Uppfostran har mycket att
säga för hur barnet förstår sin omgivning, men är delvis också ett personlighetsdrag.
Genom vår historia är det repris på repris av att utplåna motståndet motståndaren syndabocken eller
kulturen, som förmedlar annorlunda värden än den egna.