jag blir inte som Narcisisuss lycklig när jag ser min spegelbild, och en sällan gång zoomar in det jag ser. Huvudtransplantation, vore det någonting? Tänk att få looken till Marilyn Monroe, eller någon liknande
skönhet. Det vore lösningen på alla mina egna problem?
Troligen hade det skapat nya, eller vad tror ni, gott-folken?
Förra natten drömde jag att någon sa okej då de såg min utbidlning, jag har känd
mig som en underdog, efter Bergenstiden, jag som hade så många drömmar och mål en gång i tiden, jag har känd känslan av misslyckande och jag har tänkt att mina drömmar var över, särskilt om en försöker
tänka sig en karriär eller ganska enkelt att få använda biologin som en resurs för andra och för mig själv.
Misslyckandet har planterat sig i min egen spegelbild.
Men i natt eller förra natten, var det
något eller någon som klickade in, och som godkände det jag har gjort.