eller tantålder.
När jag går ut på promenader så har jag ofrivillig börja överse alla folken och pratar med djuren, det har nyligen, i förrgår, regnat och nu badade koltrast och sparv i
små dammar, i värmen. Supervärmen är på väg tillbaka, och jag säger: nej vad ni är söta och härmar deras läten, de är supergulliga, men sedan är det i år en invasion av tistelfjärilar,
det blir för i det mesta laget.
När jag blir oldis, så blir nog parkbänkar och att mata duvorna mitt öde, ja om naturen överlever Antropocen. Kämpa på gottfolken! För allt ni har kärt och det den var
värd.
Den har ett värda långt över alla kyliga kalkyler.
Jag måste medge att det finns en gräns hos mig med när det gäller kryp i naturen, det låg två larver under bordet, där jag har
radion, och kräket, ja mitt kräk ville komma upp och hela magsäcken ville ur. Det betydef INTE att larven är värdelösa, de blir ju till något annat efter de har förpuppad sig, heter det verkligen så? De kan bli
vara vackra och kanske utrotningshotade insekter t.ex. till fjärilar, det betyder bara att min reaktion var äckelkänslor, och det tillhör säkert eller troligen biologin det med, att reagera negativt på vissa saker naturen bjuder
på, sedan vi har innebygda reaktionsmönster. Från långt tillbaka i tiderna.
Men insekter användas även som proteinkällor.
Ja inte de utrotningshotade hoppas vi på.
Man sväljer dem med hull
och hår, med andra ord.