jag dör, ingen ting går liksom min väg, välviljan har vänd mig ryggen ett tag, det gäller allt jag tar i, av teori för tiden, är det jag som har blivit ett hänghuvud? eller är inte välviljan på
min sida? Men betyder det något? Var det inte så: Att man fick göra allt en kan, och lite till? men var finns då välviljan, när man gör det. Man kan nog inte uppmana folk riktig till detta i ett konkurrens-samhälle,
där folk fortfarande tycker det bästa, är att såga över grenen för de andra. Välviljan frigör eller feller? Det var nog inte bara viljan som gäller, enligt Henrik Ibsen, tror jag det var, som sa dessa bevingade
ord. Jag är inte bevingad, och jag tar på allvar båda om allt och lite till, och jag tror det är omöjlig för folk att göra lite till, om det hela bara var en konkurrens, men då går ju framtiden? För det
är inte bara EN som vinner den. Fattar ni väl?
Attans tusan för kursan, jag har ett nytt prestationskurs om en halv vecka, dags att hissa den vita flaggan? man kan inte såga varandra om en ska rädda något och någon,
förstår ni?
Nej, men då är dags. Det är ingen mall för detta, förstår ni.
Ingen presterar rätt eller fel, en bar gör allt en kan, och lite till, för att vi inte alla ska gå
åt skogen.
Alla ska vinna, annars drunknar vi. Ni har inte förstått det? Om en vinner pengapotten och dom andra drunknade, vad finns det för glädje i det?
Nejnej, om det så var, så var det inte jag, som
inte orkade visa välviljan.
En måste våga heja på varandra, och visa lite större mod.
Om livet bara var en konkurrens, så är vi alla körda redan.
Då är vi alla loosers, man kan inte
utgå från att bara inga vill en väl, när kom dessa tankar in?
Om dessa tankar övertar, det är så enkelt att förstå, så är vi redan ute, det förstår ni?
Annars är ni inte
förståndiga, och inte riktigt mänskliga.
Nu måste jag övergå till helgen igen, så jag inte sitter här och odlar invasiva artar.
Jag brukar inte spegla mig, jag brukar att överse min spegelbild,
men i dag gjorde jag det, jag har två tunna ben och ovanpå ett stort huvud, det ser ut som en knappnål, typ, eller på fackspråk en tipulida. Så vet ni också det.
Om ni skulle komma till att se en vandrande
knappnål.
Det är kanske därför jag kan tappa balansen, ballasten är fel placerat, eller hur?
Kanske jag borde gå upp och ner, egentligen?