och tror folk att jag kan bära den tyngste kunskapen och samtidig inte dra en min, inte sova och inte visa känslomässigt att det blev för mycket? De trodde jag var en sten? Eller de trodde verkligen att jag var Inga Ting? Alldeles
ensam skal jag tyst bära runt på den tyngden?
Är idealen stenar? Och robotar? Och jag brukar inte ge mig på folk personligen.
Jag tycker många verkar inte satsa på någon ting, de risikerar inte någon
ting, de ger inte före de har fått något, och i motsats till den norska sagofiguren Askeladden, ser de inte värden i andre och de hjälper inte folk i onödan eller i nöden, utan garantier. Kanske vid tidens slut, så
sitter de kvar med det som blev, och på gravstenen står det, här vilar Snål, eller S. Nål, som kom och gick utan spår.
Och sedan var det de oberörde, oavsett hur många flygplatser kärnkraftverk
och bombar och bunkers och supermarked, som byggs så drar de inte på ögamusklerna, en kunde hänga folk i deras alléer och de ville säga: Måste de hänga dem här. Eller dom här. Och på stenen
står det, här vilar: O. Berörd som gärna tog alla med sig i graven.
På en gravplats vilar många filurer, på stenen borde det stå vem som bidrog, med något till eftertiden, det är inte S. Nål
och inte Olga B. Och inte Inga Ting.
Sedan det är det, som folk tog till sig, som kommer att forma vår ev. vidare historia.
🌍
Långsamt har jag börjat att återorientera mig, glappet
som jag aldrig klarade att fylla igen som barn, ett evigt behov som jag inte klarade att fylla, kanske är det samma glappet mellan miljöproblemen och jag, som om jag bara bidrar med att fylla i ett tomt hål? och jag bränner mig ut, på
att jag känner att jag måste fylla glappet, och det är igen Mission impossible?
Jaja om det är det så kommer jag ändå till att känna att det vilar på mina skuldrar, fast det skall inte en men xxxxxxxxxxx
antal människor till, för att börja hitta några bättre lösningar, än dagens, som bara sänker det vi alla ansvarar för.
Strunt det samma, jag känner ansvaret oavsett.
Större än det kommer
jag aldrig till att bli.
Jag är inte mera än jag, och jag upplever läget som väldig kritisk.
🌏
Den blåa planeten, eller livet på den, är i fara.
🌎