börjat, eller hur? Okej då! Då säger vi det.
Parallella världar eller verklighetar, är ett problem, eller hur?
När en inte får bekreftat av omgviningen att naturen och klimatet förstörs,
att det är allt för varmt för tidlig på året. Folk kör runt och runt i sina bilar i hettan. Det finns bara folk på facebook som bekräftar det man kan, men som man nästan aldrig ser, och som menar det samma och
visar till forskning och säkra källor.
Men det finns andra sätt av paralella världar. Låt oss säga att inget av barndommen är bekräftad av andra. Då blir också det en parallell värld. Och
sedan i samlivet, det blev också till en parallell värld.
VAd händer då, det blir jättesvårt för att man behöver alltid stöd för sina verklighets-beskrivningar. eller hur?
Jag har försökt
att plugga, men utan stöd kommer jag inget vart, för det är med stöd man kommer något vart.
Vad är problemet med miljörörelsen? Ja den är för individualistisk, den är ingen folkrörelse, den
är rätt-tänkande och lätt-kränklig och för ovanifrån styrd till att bli en folkrörlese, den är för rätt-trogen och för lite inkluderande.
När jag känner mig ensam i den, så
vem gör inte det?
Det som jag har lärd är att tabun kommer bara bort om allting allminneliggörs, och det är inte svårt, vi äger alla känslor som ger ensamhet, den kommer när vänner inte är nära,
den kommer i kris, och gärna i otid, och det gör alla andra känslor med. Nästan allting en upplever är allmänt, befriande och tråkigt nog.
Egentligen gäller det tankar med, men där har vi något som
heter åsikter, och de kan hos folk verkligen komma på avvägar, och de står i vägen och imellan allting.
Det jag förstod, var att jag måste jobba för att verkliggöra det som var paralellt, för att
må bättre.
Det viktigasta är ju vår allas existens, alltså miljöproblemen, för att slå dem ihop klmat- och naturproblemen, uppvärmningen föroreningen och massutrotningen till ett problem. Men dem
kan en inte lösa ensam, utan stöd, och därför blir det att söka gemenskap utanför facebok. Så man vet att folk är på riktiga, och då behöver man även ha det roligt. För att det skall bli en
känsla av att det är verkligt på riktig.
Det andra som är parallellt, får man lösa med att prata om det och försöka få bekräftelse, utan bekräftelse blir det bara tomma ord, som saknar trovärdighet.
Det måste bli prio ett och prio två, fast om miljöet havarerar så är det likgiltig, om mina versioner är fela eller rätta.
Men sedan kan man inte jobba i miljörörelsen utan stöd, och bekräftelse
och att man visar uppsaktning för varandra. Konkurrens i dessa miljön, fostrar vinnare och förlorare och det har vi inte råd med att skapa, om vi alla skall bli till vinnare i slutändan.
Naturliga skydd som pstd, får
en uppskatta, som faktisk är ett finurligt skydd mot känslomässig eller fysisk utplåning. Livet är intelligent och otrolig finurligt och avancerad. Det bildas som kokonger av skydd, som bevarar goda minnen, upplevelser och insikter
intakta, och som gör det möjligt senare att få tillbaka livet. En skall aldrig undervurdera andra och deras kapacitet. Nackdelen är att man är väldig sårbar för miljön som är otrygga och inte pålitliga,
före läkningen.
Vad är logiken i detta då?
Rent allmänmäsnnkligt behöver vi alla stöd, annars så kommer ingen nåtvart, jag kan inte plugga mera utan stöd i de miljön, är en enkel
konklusion, som är jättehård att svälja, sedan det blir som till ett beroende av välvilligheten.
Men rent allmänt så är jag bara som alla andra.
Och den stora konklusionen är att livet är för
avancerad, vackert och kreativt, till att överge det utan vidare, och den konklusionen är det troligen lätt att dela för alla och envar.