eller hur?
Detta är inget blivande ställe, det handlar om att bygga upp sig igen och när en når nivån av att kunne ta stöd av sin omgivning är man i hamn igen ja ett tag i alla fall.
Våld är
subtilt och intelligent, det handlar makt så klart, och att sänka andra osynligt, det rör sig in i det kriminella området, och är glidande ifrån härskarestrategier mot ren våld, det springer ut ifrån känslor
som avund och smålighet, det är inte stort, men vill gärna framstå så, sedan personen som sänks får dubbel trubbel, omgvningen ser ju inte det som hände.
Stockholm stad jobbar även med problemen, som
är allt för vanliga: https://www.stockholm.se/FamiljOmsorg/Stod-till-familj--barn/Vald-i-nara-relationer/
Det var inte lätt att vara
människa, men det är villkoren vi får, och att försöka orientera sig utifrån bristande kartor. Sagor sätter namn på dessa osynliga krafter, som verkar som en osynlig regi, och gör oss rädda för att
bli utsatta och en söker skydd hos vänner och andra som ger stöd.
Det är häller inte en rak vägs process att komma sig, sedan livet inte är en rak väg, som i sagorna finns det ständiga faror, och sedan är
det vissa folk som går igenom livet utan att se detta osynliga teater, de verkar vara immuna, och det är även så vi fungerar, vi är så oilka och bara vissa folk kan ge stöd i vissa situationer. De flesta mår bra
när de känner sig trygga.
Men sedan lever vi i ett land som fortafarande inte är i krig och som har ressurser att ge stöd till folk i utsatthet, det är värre i länder som går fullstädnig i upplösning.
Det är verkligen inget mål. Det att kunne definiera sitt eget liv, utan att måtte godta andras stämpel, är verkligen ett täcken på att omgivningen är bra.
Samhällsutvecklingen är viktig sedan den
kan göra folk allt mera sårbara om den går år fel håll.
Det är tema som folk tycker är obekvämt och som de håller sig undan, men sedan kunskap är makt, så finns det mycken kunskap i dag. Och
tur var det.
Känslor utgör mycket av den osynliga regin, allt ifrån avund till skam håller det hela döljd från det almänna ögat, och det hela försiggår, det samma gäller öppen våld
med barnaskrik, där folk känner sig obekväma med att blanda sig in. Det är där civilt mod kommer in och en förståelse av att ett barn behöver flera vuxna än sina förälder, nu när de gamla nätverken
har uppphörd. Barnen är inte en personligen ägodel. Det är också ett diskussionstema, men föräldrar är inte så kompetenta som myterna vill ha det till.
Min akkileshäl är sömnen, blir jag
otrygg, så går sömnen helt och kan driva mig till ruinenes rand. Det är personligen svaghet, sedan sömnen är så viktig för allt. Och det kan utnyttjas.
Och sången ovanför handlar kanske om att motsater
skall få vara det, och att de inte skall mötas, precis som om en blandade april månad med oktober, så allt blev en enda röra.