och lägger det bara till handlingarna.
Det som jag drog som erfarenhet som barn var att ingen kom när en behövde de.
Denna erfarenheten gör en även som vuxen när en behöver folk som mest, det är
nästan komisk hur skraja de blir och hjälplösa, därför var det bra att Anna fanns, som inte finns rädd, och det finns inte något att vara rädd för häller, så det hela är lite, men bara nästan
komisk.
Om en fölorar någon eller får canser, så börjar världen gå på andra sidan av gatan.
Rolig är det inte, men jag har inte tänkt sitta såhär resten av mitt liv förstår
ni, och det förstår ni väl?