mot klimatkatastrof så går det inte att sitta och sura över det egna ödet.
Måste försöka att göra någonting bättre för totalen. Jag vill försöka skriva ut Maja Rosen affischer
och pynta stadsrummet med dem, det kan bli en syssel som drar en ur tillstånden av sitt sorgliga öde, och sedan kanske det kan kännas bättre, för mitt öde bleknar lite mot vårt gemensamma öde, och jag har sldrig gillat
att göra fulheter, jag har andra drivkrafter, och livet är värd det, mot DET dras jag.