vad det gör ont att bli gjort illa. Det är bara att medge att det gjorde ont, jag hade aldrig räknat med det och aldrig i repris, jag hade inte trott det var möjligt. Lite klokare vet jag att det är möjlig och kan hända
om igen om man inte väljer med omhu. Så då vore det väldig dumt att göra den reprisen, om igen. Försiktighetsprincipen eller före var, gäller här med.
Hela kroppen har reagerat som jag blir utsatt på
direkten natt som dag, armen går kronisk i baklås, och hela rygg och nacke reagerar som jag skulle bo kontinuerlig i en krigszon, och benen domnar så att jag inte kan fly. Jag upplever non-stop gamla reaktioner av att bli påhoppad och
skadat. Jag tycker nog inte att det är så stort att göra en repris av det, egentligen. Ja de få gångarna jag klarar att rikta in medvetetande på vad som egentligen hände, och fokuserar på att det inte var okej.