dem alla, de gamla klassiker och hjältesagor, robin hood, ivanhoe, Robinson Cruise, den sista mohikaner, ja finns riktig många, hur i världen kunne jag tro på allt det rucklet, bokstavligen, den ensamma prinsen eller hjälten
som räddar världen, det blir som ensamromantik, ganska förvrängda historier som man kan fortsätta att tro på om en fortsatte att läsa bagley och McLean, ja, jag gjorde tyvärr det också ett tag. Men utan illusioner
så blev världen kald död och kemisk. Något som höjer det hela upp behövs om en skall orka på livet. Det kan inte vara bara klimatändringar och naturförstörning, för då kvävs man i förtid.
Man det behöver inte vara hjälteromantik häller, man mår inte stort bättre av det. Något måste man hämta någonting ifrån.