den stora olikheten mellan mig och kusinen, för fast vi hade farten och humöret ifrån morssidan, så var hennes far väldig utåtriktad och pratsam, väldig, det blir som en avbild av min far, och i avbilden har vi
inte kunne mötas, när jag bara blev tystare och tystare och hon bara mera och mera utåtriktad, hon hade också kusiner och liknande på sin fars sida, som liknade mera på denna sidan av slekten. Så på ett sätt
blev jag mera och mera som min far, medan hon blev bara och mera som sin far, de två fedrar hade inget gemensamt, han gillade att köra fort med bil, ta en öl, och skämta gränslöst med allt och alla, och då upphörde
min fars existens, för så dålig passade asketen in i den bördiga trønder-jorden, som bara väller över av börd, ett av de rikaste jordbruksområden i Norge. Jag gillade min mosters man, men olikheterna mellan
dessa världar är så lång att de aldrig sa något till varandra, förmodligen för att de snackade olika dialekter? Troligen för att deras dialekter inte innehöll ett enda gemensamt ord.