av far, var att arbeta var bra, målet var inte att komma ifrån det, det var där meningsfullheten var, den var ingen lycka i att inta arbeta, och med arbete tror jag han dock menade någon syssel som känns meningsfull, han
orkade faktisk inte att sitta ner utan att läsa eller lappa strumpor, han var antigen på jobb, eller i potatisåkern med huvudet fokuserad ner i jorden. Det konstiga var att det var fullständigt övertygande utan ord, jag har aldrig
tvivlat på hans osagda ord, han sa det också en sällsynt gång, med budskap enligt ordspråket, lediggång är roten till allt ont. Min far städade lagade mat på sitt sätt, dammsugade städade, stoppade
strumpor och sedan lästa han och läste om sitt norröna språk, hur mycket går det att läsa om det? Jag tyckte han höll på med det alltid. Jag tror jag lärde värdet av att arbeta, som en självklar källa
till överlevelse, att det inte kommer någonting av sig själv, jag tror ingen i slekten har tvivlat på det han inte sa, och inte repeterade, men det kunna även upplevas lite inkluderande, sedan det ordlöst blev lagbundet och
inte diskuterbart, men sedan hittar jag ingen hål, sedan han menade för egen del, att arbetet var en viktig, men då var min far inte livegen, men kom ifrån en gård helt upp mot fjällen, där de hade dött om de inte
jobbade jämnt. Men jag tror det är ett bra recept på livskvalité, ja men man måste även kunde dela på sånt arbete som en inte tycker om, finns det något sånt arbete? Om inte folk då nervärderar
någon typ arbete, för i sig själv är det inte nervärderande.