- ja jag har säkert flera - och den heter: jag är så rädd för att sova och att inte få sova på natten, och den göder sig själv, göda din inre ank-a funkar inte, och min logiska lösningsorienterade,
hypotetisk deduktiva, sätt funkar inte alls på det, jag är rädd för natten och alla problem börjar där, jag slutar att sova, detta är nog så långt tillbaka att jag inte minns varför, självupptagenhet
är som olja på brasan, alla problem är dess närande och jag är regelstyrd och har försökt uppfostrat mig hårt, säkert, det ger inga lycka egentligen, fast hon kan inbilla sig det och jag måste medge, jag
har ingen lösning, jag har ingen aning på hur jag löser detta problemet. Jag har redan förläst mig på: hur-man-löser-alla-problem-i-världen och det blir aldrig tillräckligt, varken till det ena eller andra. Utan
alla mina regler eller livsreglar är jag väl egentligen ganska lost. Det är faktisk så att när en är vuxen, så kommer det aldrig mera några och sjunger vaggvisor för en. Jag kan uppleva det som terror att sitta
en hel dag och veta att man inte får sova nästa natten och den näst-nästa och.... att bara inga bryr sig om det. Vaggvisornas tid är absolut över, och det går inte att skruva den tiden tillbaka.
Kan man säga
så kanske, det har funnits orimligt höga krav och ignorerande samtidig, det är så förödande kombination. För att den underminerar all ting.