jag behöver inte flera klimatkurs, jag förstår problematiken, och då blir det för motigt, jag känner mig knäckad efteråt, men självklart vill jag bidra med något, eller något och lite till,
och sedan får jag ta hänsyn till begränsningarna, så långt har jag kommit, datorn och bloggande är inte det jag vill, och bidragen blir därefter, livet är att prioritera, men om man veta hur nära det är
före det går åt skogen, så struntar man inte i det, om man inte är likgiltig. Okej det är bara att göra lite granne, är bättre än inget och invänta i fall det blir möjlig, och om det behövs.
Den som struntar äger likgiltigheten. Om ni er en som struntar, så anmäla sig i webblådan.
Märk kuverten: I skamvrån.