håller jag nästan på att dö 2,5 timmar före i den stekande solvarmäen i en öken av sand och sten och lider hejvillt medan jag dricker min kalda dryck .etabl2016 på kuddar och med allt jag kan begära kreperar
jag segpinande av att det finns inget här, bara inget annat än den brinnande solen stenar sand och ett otroligt segpinande i ett långtråkande väntan, väntan på vadå? I väntan på godå-vem-det-nu-är.
Jag brukar att komma ungefär 2,5 timme för tidigt om jag skall gå efter min inre eller biologiska klocka, ungefär alltid, eller för sent och nästan aldrig mitt-e-mellan. Jag lider. Eller tror att jag lider, sedan bara inga
vet hur det är innan man har gått i det lidandes skor.