ja det är hjärteskärande, men i dag var jag på svenska statens musikarkiv, och blev bemött av A-5 stora murstenböcker, 5000 stycken a 500 sidor, och blev käppgagat av dem, ner igenom fem våningar. Ja innan måtte
jag lyssna på en föreläsning för syns skuld, av någon föreläsning via Uppsala universitet om etnografisk musik. Ganska tort, innan böckerna gav sig på mig, men innan de hade slängt mig ut, hann jag hitta
Norska folkeviser från 1920, och en med 87 verser. Say no more, 87 - 21 till Norge. Och sedan tar vi gärna applåder jag och Norge och Norge och jag, och härenefter niger ni när ni ser mig. Vi tar revenge för utfrysningen. Jag
och Norge, Norge och jag. Och sedan tar vi den norksa nationaldagen året runt i landet runt, för sjutton!