kanske inte naturlig för alla att visa känslor, men en får respekt för de som KAN visa det, som vågar att släppa fram det de känner, kravlöst, de öppna levande, och inte spelande, individen som en kan säga
vara ärliga med dem de är. Det är inte så farlig som en ville tro.
Och en kan gråta över billiga skämt, har du hör om kinesen som hette, tom peng pung, på norksa, eller på svenskan, tom plån
bok, stackarn, vilke öde. Helt utfattig, det är bara till att gråta över.