att framkalla regn, är det inte det de kallar chemitrails? jag kan egentligen inte något om det, men går det att skriva så att det framkallar tårar, hos människan är de livsviktiga, och livgivande, men går
det att framkalla med sånger och ord, att få tillbaka flödet, sedan man behöver det som männsika, annars kan man fastna i hat och hämnd, det sker en låsning där med. Jag har mina, men det finns tillstånd där
man blir likgiltig, och det blir inte så bra, sedan med flöde så kommer livet tillbaka, jag har inte förmågan till hat egentligen, så det är inte mitt problem, men allas problem är att kunde väntilera, få
bort saker, få in nytt, inte fastan i lotter, teven, mobilen, i sorg eller i ovanor. Är det lyx att leva på riktigt, jag tror det, och det handlar om att leva med öppna sinnen, ta in men också ut, sånt som ska bort, är
det ett idealtillstånd? Eller ett mål eller en personlighetstyp? Eller kan alla börja leva, om det finns grobotten, ja ser ni, men då behövs regnet komma förståss. Även accepten för regn och för egna sådanna.
Kanske är det tillstånd, jag vet inte. jag skall prova vidare att framkalla tårar via ord, sedan jag inte kan regndansen, och just det tar lång tid att påverka. Framtidan blir till att försöka knäcka er till tåror,
är det möjlig, jaja jag vet djupsinniga författare klarar det, men jag är inte djupsindig, jag är ganska så ovanligt vanligt ytligt. Det är en riktig varning. Så läser ni vidare! så kankse tappar ni hakan
eller livslusten!! Det gäller att hålla sig på god avstånd!!!
Sorgens timma kommer.