de som aldrig ger sig, som Greta och de med sommarlovskorten. De kommer långt.
Själv gör jag inga ting, ja soffan är jättebra så sett, men det gnager och gnager DET jag skulle ha gjort, det gnager snart hål
i soffan, men den har limm på sig, så jag sitter i klistret och känner den handlingsförlamande ofriheten, ofriheten av bundenheten till en soffa.
Det är en eländig ursäkt, men jag är fast.
Jag fastar
eller fastnade. I ursäkter.