i dag blir det inget, eller jag bara inga.
Alltid som när det blir för mycket strular armen först.
Okej Malou, jag är också en högkänslig person, jag klar inte planktesten, fff och tunnelbanan, med alla
överfyllda människor i, armen är mitt barometer, den tål inte högt tryck, den samma åkomma har benet, jag avskyr dessa dagar, då jag inte får gjort det jag ska, och dess mera jag slåss mot dem, dess flera blir
de. Alla dagar blir notan, om jag inte tar större hänsyn till den jag är. Men jag slåss och slåss, som om välden var av fiktiva vindsnurror. Och det var dom eller jag. Och jag var don kujon, på riktigt.